Svårt att beskriva när jag bara minns att jag har/hade träffat honom typ 3 gång.

Kraftigt överviktig, tumör på 10 kilo, cancer, gudfar, älskad.

Du dog i cancer någon gång på våren, två dagar efter att pappa hade hälsat på.

Jag är så glad att jag han träffa dig, även fast det inte blev så ofta.

Du han aldrig komma hit och hälsa på, nu när jag är äldre. Det var alltid någon sjukdom som gjorde att du alltid var tvungen att ställa in flyget. Jag kommer alltid, alltid, alltid ha kvar visitkortet från din blomaffär, alltid! fattar du det.

Jag grät hela tiden. Hela tiden. Jag kan fortfarande inte fatta att du inte längre finns här på jorden med oss.

När du fick cancer var du tvungen att lägga ner alla pengar på operationer. Men bara för att du var, eller fortfarande är, världens bästa och snällaste människa så fick du in pengar från dina vänner.

Jag hoppas att du aldrig någonsin glömmer hur mycket du betyder för oss alla.

Det är svårt att inte gråta när man tänker på dig. Du är och kommer alltid att vara världens bästa gudfar. Även fast du inte precis står bredvid mig hela tiden, men jag vet att du ändå finns kvar. Utan dig hade jag inte varit den person jag är idag. Tack. Tack för att du alltid far du. Jag vet att det minne jag har av dig aldrig kommer att ta slut.

Om du bara hade bott i Sverige istället för USA hade du överlevt. Utan att betala en massa pengar.

Men nu gjorde du inte det. Jag önskar att jag fick träffa dig fler gånger, men det går inte. Inte förrän jag också dör.

See you in heaven? För vars annars skulle du kunna hamna?

Jag älskar dig.